"Mitt mest älskade drama och min största smärtas barn", skrev Strindberg om sin pjäs. Den är skriven precis vid förra sekelskiftet och räknas till hans s k vandringsdramer. Pjäsen är banbrytande och förebådar expressionismen med sin drömspelsteknik och sin uppbrutna form. Guden Indras dotter stiger ner till jorden för att själv uppleva människornas livsvillkor. "Det är synd om människorna", lyder hennes konklusion.